JFF 2018: Tampopo / タンポポ (1985)

Komedi / Nudel-western. Japan. Jûzô Itami.

Långtradarföraren tillika cowboyjapanen Gorô stannar till vid en liten ramenrestaurang driven av den vänliga kvinnan Tampopo och väl där bestämmer han sig för att träna henne till ramenmästare. Detta kryddas med absurda vinjetter bärandes matteman med en twist.

Här har vi sannerligen en inte bara japansk utan rentav internationell guldklimp inom fräckt absurdistisk, Hasse och Tage/Monty Python-kreativ humor och leksamt vinjettberättande.

Lägg därtill ett matpornografiskt glufsande i ramen och andra rätter och du har en kultklassiker att berätta om för barnbarnen.

Betyg: 3 av 3 glittrande sheriffstjärnor i Guide Michelin

Tampopo sågs på det årliga kulturevenemanget Japansk Filmfestival i Leksand.

JFF 2018: Min granne Totoro / Tonari no Totoro / となりのトトロ (1988)

Familjesaga / Animerat. Japan. Hayao Miyazaki.

Systrarna Satsuke och Mei flyttar med deras far till ett hus på landsbygden för att vara nära deras sjukhusinlagda mamma och i naturen möter dom mystiska skogsandar som bjuder dem på fantastiska, vardagliga äventyr.

En määääästerliiiig filmsaga för oss som kan uppskatta det magiska barnperspektivet den delar med (bland annat) Alice i Underlandet och Tove Janssons muminberättelser, i tacklandet av dom stora existensiella prövningarna för den lilla tänkaren. Här är dröm och fantasi inom oss en fullvärdig del på livets resa och degraderas inte till någon nonsensuös livsflykt. Död åt grånade, vuxna ögon.

Betyg: 3 av 3 äventyrsstigar i skogen

Min granne Totoro sågs på det årliga kulturevenemanget Japansk Filmfestival i Leksand.

JFF 2018: Close-knit / Karera ga honki de amu toki wa / 彼らが本気で編むときは、(2017)

Drama. Japan. Naoki Ogigami.

11-åriga flickan Tomos ansvarslösa mamma överger henne och Tomo flyttar hem till sin vänliga morbor, vars nya flickvän är transsexuella Rinko. Tomo får plötsligt inblick i något både hon och hennes omgivning antingen sett snett på eller rentav tabubelagt.

Är tabun mot transpersoner i Japan verkligen så annorlunda det enligt konventionen mer ”öppna” svenska samhället? Jag ser både mer värdighet och respekt i denna japanska återspegling men också ett något uttryckligare motstånd mot dom som inte passar in i mallen. Starkare kontraster men inga svenska lock som läggs på. Transkönstemat skildras i stort på ett nästan folksagomässigt sensmoraliskt vis i modern tid genom ett välskrivet och avvägt manus.

Close-knit omvandlas dock växelvis till en mer komplex historia än så och balanserar in socialrealismen i folksagodramaturgin och den duggande humorn utan att förvirra hur jag ska tackla mitt sätt att tolka händelserna. Briljant barnskådespeleri från Rin Kakihara och uppriktigt värdigt tillika givande skildrande av samhällets kontra individens förhållande till transidentiteter. Filmen bör onekligen fungera för både barn och vuxna som en konstruktiv tankeställare.

Betyg: 2 av 3 fokuserat stickade offerfallosar redo att brännas på bål

Close-knit sågs på det årliga kulturevenemanget Japansk Filmfestival i Leksand.