Village of the Damned (1960)

Rysare/Science-fiction. England. Wolf Rilla. 

Engelska byn Midwich drabbas av ett märkligt fenomen som lamslår invånarna och därefter föds några blonda, högintelligenta barn som utvecklas i rask takt och verkar agera i mental symbios. 

Allt känns väldigt mycket som ett hyfsat avsnitt av The Twilight Zone, men jag upplevde att berättelsen byggde upp och byggde upp för att sedan mest rinna ut i sanden och saknade ett egentligt crescendo. Skådespelarnas uttryck känns lite väl föråldrat.  

Betyg: 1 av 3 kittlande upplägg utan tillfredställande upplösning

People, especially children, aren’t measured by their IQ. What’s important about them is whether they’re good or bad, and these children are bad.

Trivia: The novel this film was based on was called ”The Midwich Cuckoos”. The title refers to the fact that when cuckoo birds lay eggs, they deposit them in the nests of other (unsuspecting) birds, who then raise the cuckoo chicks as their own. Compounding the insidious nature of this process, the cuckoo chicks often kill their nestmates in competition for food and parental attention.

Annonser

Frankenstein (1931)

Drama/Gotisk skräck. USA. James Whale.

Dr. Henry Frankenstein är besatt i att skapa ett monster av döda kroppsdelar, men i sitt högmod ignorerar han konsekvenserna av en sådan handling vilket leder till katastrof. 

Frankenstein var (tillsammans med För en Handfull Dollar) en av dom första otecknade filmerna jag såg om och om igen som barn, 6-7 år gammal. Scenen med monstret och flickan samt givetvis hela skapandet och entrén av monstret är mysig barndomsfilmmagi för mig, i klass med dom bästa disneyfilmerna. Snarare än skräck är det här en fascinerande saga klädd i underbar estetik (Slottsanordningen! Exteriörerna!) som tar god tid på sig att spela ut scenerna istället för att enbart spela av dem, men den största behållningen skapas först och främst – snarare än genom aktörer och det konkreta, i min egen djupare upplevelse, mellan raderna och i undertexten. 

Betyg: 2 av 3 ikoniska filmögonblick

Oh, in the name of God! Now I know what it feels like to be God!

Trivia #1: Mary Shelley was only 19 years old when she wrote the novel.

Trivia #2: During production there was some concern that seven-year-old Marilyn Harris, who played Maria, the little girl thrown into the lake by the creature, would be overly frightened by the sight of Boris Karloff in costume and make-up when it came time to shoot the scene. When the cast was assembled to travel to the location, Marilyn ran from her car directly up to Karloff, who was in full make-up and costume, took his hand and asked ”May I drive with you?” Delighted, and in typical Karloff fashion, he responded, ”Would you, darling?” She then rode to the location with ”The Monster”.


Friday the 13th Part III (1982)

Slasher. USA. Steve Miner.

Den ökända seriemördaren Jason Voorhees är tillbaka lagom till att några nya ungdomar anländer till ett campingläger nära Crystal Lake och denna gång finns ett nytt vapen för att skrämma dem; 3D. 

Detta är tack vare den så oerhört plojiga 3D:n och en högre ambition av ”campiness” en av dom Fredagen den 13:e-filmer jag minns bäst och uppskattar mest, men trots denna godispåse av slasherfeelgood är det mer paj än proteiner och vitaminer.

Betyg: 1 av 3 3D-effekter innehållandes en jojo


Trivia #1: This film actually takes place the day after the events of Friday the 13th Part II (1981), making it Saturday, the 14th. While the beginning takes place on the evening of Saturday, the 14th, when the store owner and his wife are killed, the majority of the film takes place on the following day, making it Sunday, the 15th.

Trivia #2: The producers decided to not use the burlap sack Jason wore in the previous film due to it’s unintentional similarities to David Lynch’s The Elephant Man.

Trivia #3: To prevent the film’s plot being leaked, the production used the fake title ”Crystal Japan,” after a David Bowie song. This began an on-again, off-again tradition of giving ”Friday the 13th” films David Bowie song titles during filming.

The Neon Demon (2016)

Avant-garde/Psykologisk rysare. Danmark/Frankrike/USA. Nicolas Winding Refn.

16-åriga flickan Jesse anländer till Los Angeles för att bli modell men konkurrensen är hög i modevärlden där alla avgudar den ungdom och vitalitet Jesse fortfarande besitter och svaga skördas som offer för den blodiga narcississmen. 

Ett stelfruset, långsamt tempo med kliniskt skönt bildspråk skapar en feberdrömsk stum känsla som är påfrestande och hypnotisk. Jag älskar Winding-Refns avantgardistiska, mytiska approach på skönhetsbranschen (som jag sett minst en handfull gånger) och den narcississtiska blodstörsten efter ytlig kontroll och konsumentlammens avgudande, som mer än någonsin andas den stil jag förtrollats av genom den ockulta filmskaparen Kenneth Anger

Betyg: 3 av 3 svarta änglar som speglar sig inuti esteternas stora ögon


Jesse: When I was a kid, I would sneak out to the roof at night; I thought the moon looked like a big round eye. And I would look up and I’d say, ”Do you see me?”. Ya know, I’d stay out there for hours. Sometimes I’d fall asleep, just dreaming.

Dean: About what?

Jesse: What I would be.

Dean: What was that?

Jesse: I could never figure it out.

Trivia: The second film by Nicolas Winding Refn to premiere at the Cannes Film Festival that received booing and cheering after the press showing. The first film was Only God Forgives (2013).

Sei donne per l’assassino / Blood and Black Lace (1964)

Giallo/Slasher. Italien. Mario Bava.

Kvinnliga fotomodeller mördas brutalt en efter en av en svartklädd gärningsman utan ansikte.

Visuell mästare gör glamourös slasherfilm i technicolor; Stilbildande film som var den första konkreta giallofilmen i Italien och satte även stilen för slashers där varje mord i en serie dåd var spektakulära och kreativa; Jag saknar engagemang i karaktärer men njuter av atmosfärshantverket i ljus och scenkoreografi. 

2 av 3 minutiösa mise-en-scénes

Perhaps the sight of beauty makes him lose control of himself, so he kills.

Trivia: Due to the film’s low budget Mario Bava mounted the camera on a child’s wagon and used it for tracking shots.

Just Before Dawn (1981)

Slasher. USA. Jeff Lieberman. 

Ett gäng ungdomar åker ut i skogen för att tälta, samtidigt som en galning med machete härjar i området. 

En på ytan generisk slasher från subgenrens första frodande våg sticker för mig ut i mängden tack vare mästerlig atmosfär främst i form av viss ”musik” (jag skulle snarare kalla det mästerlig ljudambiens) av Brad Fiedel (som är mest känd för Terminator-musiktemat); Denna atmosfär gifter sig sedan med settingen av riktig skog som får vara betydligt mer framträdande än i många andra skogsbelägna rysare. 

Betyg: 2 av 3 mystiska ljudekon inlindade i barrskog

There’s nothing out there but God’s little creatures, more scared of you than you are of them.

Trivia: The eerie whistling motif heard in Brad Fiedel’s music score is a reference to the rescue whistle that Warren carries in the film.


Night of the Living Dead (1968)

Skräck/Zombiefilm. USA. George A. Romero.

Dom döda börjar plötsligt återvända från gravarna och ett gäng vitt skilda personer barrikaderar sig i en stuga på landet för att undvika terrorn, i denna zombiefilmernas zombiefilm av nyligen avlidna zombiekungen George A. Romero. 

Lågbudgetpittoresk drive-in-zombieskräck i svartvitt och i avskild landsbygd som skapar sin egna lilla värld; Så många av mina favorittangenter trycks ner samtidigt i detta sällsamt suveräna ackord för halvinfantil halloweenunderhållning.

Betyg: 3 av 3 levande döda köttätare


Trivia #1: Readers Digest tried to warn people away from watching the film in 1968 by claiming if it’s ever watched, it will inspire cannibalism.

Trivia #2: This is one of the most successful independent movies ever made. Made for $114,000 (equivalent to $798,000 in 2017), it grossed approximately $30 million (equivalent to $210 million in 2017) – over 263 times its budget.

Fantômas – À l’ombre de la guillotine / Fantômas: In the Shadow of the Guillotine (1913)

Kriminalare/Stumfilm. Frankrike. Louis Feuillade. 

Poliskommissarie Juve är satt att utreda och fånga den ökänt listiga brottslingen Fantômas, som brutit sig in och stulit ovärderliga smycken från prinsessan Danidoff. 

Fantômas entré i filmhistorien är en skapligt underhållande sådan med flera fyndiga moment jag älskar och med förtjusning tar med mig, men haltar ändå i och med väldigt outvecklad, lådigt symmetrisk bildform och något tradig rytm. 

Betyg: 2 av 3 surrealistiska antihjältar


I tre volti della paura / Black Sabbath (1963)

Rysare/Antologifilm. Italien/Frankrike. Mario Bava. 

Boris Karloff presenterar en trio rysliga berättelser om en call girl som stalkas genom hotfulla telefonsamtal, om en patriark som dödar en ”wurdalak” och själv tycks bli ett monster samt om en sjuksyster som hemsöks av hennes stulna rings rättmätige ägare. 

Bava är som vanligt på skarpt filmiskt lekhumör här med små tricks som andas Hitchock men med mer barnasinne och go for it-attityd; Så mycket i Black Sabbath verkar banat väg för senare klassiker och briljans i filmhistorien; Jag älskar Bavas förmåga att kunna krama ur imponerande mood och scenkvalitet ur själva scenografin och ljuset; Ingen annan utnyttjar färgen i färgfilm bättre än Bava, för han målar praktiskt taget sina miljöer med stopplyktor.

Betyg: 3 av 3 koncisa antologikarameller

Trivia: This film served as inspiration for the naming of the heavy metal band Black Sabbath. In 1968, the band (then called Earth) was playing a small club in Birmingham, England. Across the street was a movie theater showing the film Black Sabbath. The band noticed that more people were in line to see the movie than were to see the band. Realizing that ”horror sells tickets” they decided to change the band’s name to Black Sabbath.

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑